Provtagning och medicinering vid dialysbehandling
Vad visar provsvaren
Albumin
Albumin är ett protein som är viktigt för kroppen. Vid dålig aptit riskerar kroppen att drabbas av proteinbrist vilket kan leda till nedbrytning av kroppens muskler.
Behandling: Det är viktigt att äta en proteinrik kost exempelvis kött, fisk och ägg. Du erbjuds kontakt med dietisten som föreslår kostförslag samt uppföljning.
Fosfat
Fosfat finns i nästan all mat och har en viktig funktion för energiomsättningen. Exempel på fosfatrika livsmedel är mejeriprodukter såsom mjölk, fil, yoghurt, glass ost, halvfabrikat och viss läsk t.ex. coca-cola.
Vid njursvikt/dialys minskar förmågan att utsöndra fosfat vilket leder till ökad ansamling av fosfat i kroppen. Höga fosfatvärden medför klåda och risk för förkalkningar i blodkärl och vävnad.
Behandling: För att förhindra fosfatrelaterade komplikationer är det viktigt att ta sina fosfatbindande läkemedel i samband med måltid och fördela dygnsdosen så att läkemedlet tas i samband med de mest fosfatrika måltiderna. Ibland kan även intaget av fosfatrika livsmedel behöva minskas.
Hemoglobin (Hb) (blodvärde)
Hemoglobin är ett järnhaltigt protein som finns i de röda blodkropparna. Dess uppgift är att transportera syre till kroppens alla organ.
Vid njursvikt/dialys orsakas blodbrist, anemi, framförallt av nedsatt produktion av erytropoetin, det hormon som normalt stimulerar benmärgen till bildning av röda blodkroppar. Vid njursvikt har de röda blodkropparna även en förkortad levnadstid.
Behandling: Lågt blodvärde kan behandlas med Erytropoetin, (EPO). EPO ges regelbundet som injektion för att höja blodvärdet.
Kalcium (kalk)
Kroppens största kalciummängd finns i skelettet. Normalt råder balans mellan kalcium och fosfat i kroppen.
Vid njursvikt/dialys, sjunker ofta kalciumnivån medan fosfatvärdet tenderar att stiga. Obalansen ökar risken för kalkinlagringar i hjärta och blodkärl samtidigt som skelettet riskerar att bli skört.
Behandling: Medicinering med D-vitamin, kalciumpreparat och fosfatbindare.
Kalium
Kalium är ett viktig salt för hjärtat, musklernas och nervernas funktion. kaliumrika livsmedel är exempelvis banan, choklad, nötter och citrusfrukter.
Vid njursvikt/dialys, kan såväl höga som låga kaliumvärden förekomma vilket kan leda till allvarliga hjärtrytmrubbningar.
Behandling: Högt kaliumvärde kräver behandling. För att snabbt sänka ett högt kaliumvärde krävs dialys. Inte sällan krävs både kostförändring och läkemedel i form av Resoniumpulver,® för att kaliumvärdet inte skall nå farligt höga nivåer.
Kreatinin
Kreatinin är en avfallsprodukt från musklerna som bildas vid muskelmetabolism. Det innebär att den som har mycket muskler har ett något högre kreatininvärde.
Vid njursvikt/dialys försämras njurarnas förmåga att utsöndra kreatinin vilket ger ett förhöjt S-kreatininvärde vid blodprovstagning.
Behandling: Dialysbehandling avlägsnar delvis kreatininöverskottet.
Natrium
Natrium, (vanligt bordssalt) behövs för att upprätthålla en korrekt saltbalans i kroppen. Natrium har stor betydelse för nerv och muskelfunktionen.
Vid njursvikt och dialys leder ett ökat natriumintag till törst och ökar risken för ödem, vätskeansamling i kroppen och högt blodtryck.
Behandling: Att minska saltintaget via kosten för att sänka blodtrycket och minska risken för ödem. Skaldjur, kaviar, pizza och färdiglagad mat är exempel på mat som innehåller mycket salt.
Urea
Urea bildas vid nedbrytningen av protein i kroppen.
Vid njursvikt/dialys ansamlas urea i kroppen. Höga ureavärden kan vara ett tecken på för lite dialys men kan också bero på god aptit med ett högt proteinintag. Ett lågt ureavärde kan vara tecken på en välfungerande dialys eller resultat av dålig aptit med ett lågt näringsintag, vilket är ett allvarligt tillstånd.
Behandling: Dialysbehandling tar bort ureaöverskottet.
Dialyseffektivitet
Under dialysbehandling kontrolleras regelbundet dialyseffektiviteten. Genom att ta prover före och efter dialys får vi ett effektivitetsvärde, KT/V. Din läkare använder resultatet för att avgöra om du får rätt mängd dialysbehandling.
Röntgen av hjärta och lungor
Undersökningen görs bl.a. för att fastställa torrvikten. Vid ökad vätskemängd i kroppen kan detta synas på röntgenbilder som en ökad belastning på hjärtat och i vissa fall även som vätska på lungorna.
Behandling: Vid ett övervätskningstillstånd måste överskottsvätskan successivt avlägsnas med hjälp av dialysbehandling och grundvikten sänkas.
Vanligt förekommande läkemedel vid bloddialysbehandling
Vid njursvikt och dialysbehandling är det vanligt med ett flertal läkemedel.
Erytropoetin, EPO
Vid njursvikt minskar kroppens erytropoetinproduktion vilket leder till blodbrist, (anemi) Genom att ge erytopoetin i sprutform stimuleras blod-bildningen.
Erytropoetin är ett hormon som behövs för bildning av röda blodkroppar.
Läkemedel: Eporatio®, Neo Recormon®, Aranesp®, Mircera® och Eprex®
Dessa läkemedel används för att höja blodvärdet.
Preparaten finns endast i injektionsform. Dosen varierar från 3 gånger per vecka till 1 gång per månad beroende av typ av preparat.
Vid bloddialysbehandling eftersträvas ett blodvärde mellan 100-120 g/L.
De vanligaste biverkningarna är ett stigande blodtryck och huvudvärk.
Järn
Järn är en av byggstenarna i normal blodbildning. Vid järnbrist har erytropoetinet inte full effekt. Vid järnbrist ges järn i tablett eller injektionsform.
Läkemedel:
- Tabletter: Duroferon®, Niferex.
- Injektioner: Venofer®, Diafer® och Feriject®.
Högt blodtryck
Högt blodtryck (hypertoni) är vanligt i samband med njursvikt och dialysbehandling. Det är viktigt att behandla förhöjt blodtryck eftersom högt blodtryck utgör en riskfaktor för att drabbas av stroke eller hjärt-kärlsjukdom.
Läkemedel: Seloken ZOC®=(metoprolol), Plendil®=(felodipin), Norvasc® = (amlodipin), Atacand® = (Candesartan), Alfadil®, Renitec® = (Enalapril), Cozaar® (losartan)
Det finns ett stort antal blodtryckssänkande läkemedel på marknaden. Vilket läkemedel du ordineras är delvis beroende på vilken grundsjukdom som är orsak till det höga blodtrycket. Ofta kombineras flera blodtryckssänkande läkemedel för att uppnå önskad effekt. För att minska risken för komplikationer som orsakads av högt blodtryck, är det viktigt att ta sina blodtrycksmediciner så som de ordinerats.
Om du upplever att du drabbats av biverkningar som du tror beror på din blodtrycksmedicin skall du inte sluta att ta läkemedlet utan snarast kontakta din läkare för att diskutera om preparatet bör bytas till något annat läkemedel.
Urindrivande
Urindrivande tabletter ordineras för att öka urinproduktionen och undvika övervätskning. Urindrivande läkemedel har även en blodtryckssänkande effekt.
Läkemedel: Furix® = (Furosemid), Torem® = (Torasemid), Burex (Bumetanid), Metolazon.
Tänka på att inte dricka extra i syfte att kompensera för den ökade urinmängden. Lämpligt är att ta vattendrivande på morgonen eller förmiddagen för att undvika nattliga toalettbesök
Tänk på att: Skydda huden från sol, då sol i kombination med vissa urindrivande läkemedel kan leda till biverkningar i form vattenblåsor på huden.
Läkemedel mot högt kaliumvärde
Kalium ansamlas i blodet vid njursvikt. Både höga och låga kaliumnivåer kan ge allvarliga hjärtrytmrubbningar.
Det kan räcka med kostomläggning för att normalisera kaliumvärdet. Räcker inte detta måste ett läkemedel sättas in.
Läkemedel: Resoniumpulver®
Resonium är det preparat som används för att sänka ett förhöjt kaliumvärde. Resonium binder kalium i tarmen så att kalium lämnar kroppen med avföringen. Pulvret kan blandas i vatten eller strös på gröt, fil eller liknande.
Vitaminer
Vid njursvikt och dialysbehandling är vitaminbrist vanligt förekommande vilket kan ge symtom som blodbrist, trötthet, domningar eller ”kuddkänsla” under fötterna. B-vitamin är viktigt för såväl blodbildningen som nervfunktionen i kroppen.
Fosfatbindande
Fosfat finns normalt i mat t.ex. i alla mejeriprodukter. Detta leder till benskörhet, kalciumansamlingar i vävnaderna och klåda. Fosfatbindarna förhindrar att fosfatet når blodet.
Läkemedel:
Kalciumtabletter: Calcitugg®, Fosrenol®, Sevelamer ®, Velphoro®.
Dessa läkemedel binder fosfat lokalt i tarmen.
- Fosrenol, Velphoro och Calcitugg är tuggtabletter och skall följaktligen tuggas i samband med måltid och inte sväljas hela.
- Sevelamer och Fosrenol®, skall sväljas hela direkt INNAN måltid. Dessa preparat finns också som pulver
Om dygnsdosen exempelvis är 6 tabletter är det lämpligt att fördela dosen så att övervägande antal tabletter tas i samband med de mest fosfatrika måltider och lite mindre antal tabletter vid mindre fosfatrika måltider. Biverkningar av dessa läkemedel är framförallt magbesvär i form av diarré. Symtomen brukar vara övergående. Om du upplever biverkningarna som besvärande prata med din PAL eller PAS så att du kan få prova ett annat läkemedel.