Magnetkameraundersökning

Magnetkameraundersökningen baseras på en teknik där man använder en stark magnet och radiovågor för att få bilder av kroppens olika organ och funktioner utan att använda röntgenstrålar. Undersökningen utförs av röntgensjuksköterskor. En röntgenläkare granskar sedan bilderna och bedömer om det finns tecken till sjukdomar eller skador.

Hur går det till att få bilder?
När man ligger i magnetkameran ställer kroppens väteatomer (vattenmolekyler) in sig efter magnetfältet. Genom att skicka in radiovågor kan man få väteatomerna att svara med egna radiovågor, som fångas upp av magnetkameran. Radiovågorna går vidare till en dator, där de görs om till bilder som vi kan se på en bildskärm. Bilderna visar olika skivor av kroppen. Skivornas riktning ställs in utan att patienten behöver ändra läge under undersökningen.

Varför gör man undersökningen?
Magnetkameran ger mycket detaljerade bilder på kroppens olika organ och vävnadstyper. På bilderna letar läkaren efter tecken till olika sjukdomar och skador. Det går att påvisa olika tumörer, cirkulationsstörningar, inflammatoriska sjukdomar och andra förändringar i huvudet, ryggraden, buken och rörelseapparaten. Även andra organ som hjärta och bröst kan undersökas.

Komplikationer och risker

Magnetfältet och radiovågorna som används i samband med undersökningen innebär – till skillnad från undersökningar som baseras på röntgenstrålning - ingen potentiell hälsorisk. Det kan dock kännas obehagligt att behöva ligga stilla i den relativt trånga magnettunneln. Patienten får tala om för personalen om hen har cellskräck och man kan i så fall få lugnande medicin eller till och med narkos.

Man undviker magnetkameraundersökningar hos gravida kvinnor eftersom man inte vet tillräckligt mycket om eventuella effekter på fostret. Hittills finns dock inga hållpunkter för att det ofödda barnet kan skadas och om ultraljud inte kan ge den medicinskt nödvändiga informationen kan vanligtvis även en gravid kvinna få en magnetkameraundersökning.

Om patienten ska få kontrastmedel i blodet är det är viktigt för röntgenpersonalen att veta om hen har en nedsatt njurfunktion eller inom kort ska genomgå/nyligen har genomgått en levertransplantation. I så fall måste en noggrann risk-nytta-värdering göras och eventuellt måste undersökningen göras utan kontrastmedel.

Före undersökningen

Innan undersökningen börjar kommer patienten att få information om hur undersökningen går till och hur man ska göra för att bilderna ska bli så bra som möjligt.

Föremål som kan påverkas av magnetfältet eller ge störningar i bilden ska lämnas utanför undersökningsrummet:

•  Alla metallföremål, t.ex. nycklar, bälten, smycken, hårspännen
• Klocka
• Bank och kreditkort, magnetkort till spårvagn etc
• Mobiltelefon
• Hörapparat
• Färgade kontaktlinser
• Löstagbar tandställning, ev tandprotes

De fem första punkterna gäller även anhörig/följeslagare som skall vara med i undersökningsrummet. Det finns skåp där man kan låsa in sina värdesaker, kläder etc.

Patienten skall informera röntgenpersonalen om metalliska föremål/implantat på/i kroppen som inte kan tas loss. Det gäller t ex:

• Pacemaker, implantat, metallclips, osv.
• Metallsplitter, tatueringar, piercings, osv.

Det är möjligt att undersökningen inte kan utföras om patienten har sådana föremål på/i kroppen. Några av de nyaste pacemakrarna klarar magnetkameraundersökning med speciella säkerhetsföreskrifter.

Man ger ofta kontrastmedel i samband med undersökningen. Kontrastmedlet ges i blodet genom en så kallad venkateter i armen. En tunn nål används för att placera katetern, vilket kan göra lite ont. De flesta känner inget speciellt när kontrastmedlet sprutas in. Inför vissa undersökningar kan det även vara nödvändigt att dricka kontrastmedel.

I övrigt krävs oftast inga speciella förberedelser för en magnetkameraundersökning. Man får äta mat och ta eventuella mediciner som vanligt. Vid magnetkameraundersökning av buken skall man dock fasta ett antal timmar före undersökningen.

Så går det till

Strax före undersökningen får man ett bås där man ska plocka av sig alla metallföremål samt klä om till patientskjorta. Patienten kommer sedan att få lägga sig på ett undersökningsbord, där man skall ligga så avslappnat och bekvämt som möjligt. På grund av den höga ljudnivån får man hörselskydd. Undersökningsbordet förs sedan in i en magnettunnel. (Detta kan påminna om en datortomografiundersökning). Tunneln är cirka 1,5 meter lång, har belysning och är öppen i båda ändar. Den delen av kroppen som ska undersökas hamnar mitt i tunneln.

När bildtagningen startar hörs ett bankande ljud. Detta ljud återkommer i perioder som kan vara från 10 sekunder upp till 10 minuter. Hela undersökningen tar mellan 15 och 60 minuter, beroende på vad som skall undersökas. Under själva bildtagningen är det väldigt viktigt att man ligger helt stilla, annars blir bilderna suddiga. Man har hela tiden kontakt med personalen som övervakar undersökningen från ett manöverrum intill, dessutom kan någon anhörig vara med i undersökningsrummet, om man önskar.

Medan undersökningen pågår finns möjlighet att lyssna på radio eller musik. Man får gärna ta med egen musik.

Själva undersökningen är helt smärtfri.

Efter undersökningen

Efter undersökningen mår man i regel som vanligt. Ibland får patienten lugnande medel. I så fall ska man inte köra ett fordon resten av dagen.

En röntgenläkare granskar bilderna och skickar svaret till den läkare som begärde undersökningen.