Igångsättning

Vanliga orsaker till igångsättning är:

• Vattenavgång utan sammandragningar sedan 1-2 dygn (beroende på om du är förstföderska eller omförderska)
• Tvillinggraviditet
• Minskad fostertillväxt
• Preeklampsi (så kallad havandeksapsförgiftning)
• Diabetes
• Graviditet som varat mer än 41 veckor
• Sjukdom hos mamman
• Sjukdom hos barnet

Hur går en igångsättning till?

När du kommer till sjukhuset förbereds du inför igångsättning genom kontroller såsom blodtryck, temperatur och vikt. Vidare kontrolleras barnets position i livmodern, fosterhjärtljud avlyssnas och CTG samt ultraljud genomförs. En vaginal undersökning genomförs av barnmorska eller läkare för att bedöma hur mogen din livmodertapp är och detta ligger sedan till grund för vilken induktionsmetod som är mest lämplig. Detta beslutas i samråd med din läkare. Det är vanligt att en induktion kan ta flera dygn och att du därför behöver genomgå flera olika induktionsmetoder.  

Om livmodertappen är omogen används följande metoder

Ballongkateter (Mekanisk igångsättning)
Vid igångsättning med ballongkateter förs en tunn kateter in via slidan till livmodern. När den är på plats fylls en liten ballong med vatten och får samma storlek som en golfboll. Ballongkatetern ger ett mekaniskt tryck nedåt så att livmodertappen öppnar sig och kroppens egna hormon, prostaglandin, utsöndras. En stund efter insättningen kan du uppleva mensliknande värk eller molvärk, den brukar försvinna efter ett tag. Det går också bra att ta godkända smärtstillande läkemedel enligt anvisning. När ballongkatetern kommer ut är livmodertappen vanligen öppen cirka tre till fyra cm.

Om ballongkatetern inte har kommit ut efter 24 h så töms den och tas ut. Därefter görs en ny bedömning för hur induktionen ska fortskrida med hjälp av en annan metod.

Prostaglandin (medicinsk igångsättning)
Igångsättning kan ske med hjälp av syntetiskt prostaglandin som har till uppgift att få livmodertappen att mogna. Prostaglandin kan appliceras på olika sätt, antingen som tablett eller via slidan.

Tablett med prostaglandin
Vid igångsättning med prostaglandin får du en tablett som heter Angusta, den ska ge sammandragningar och få livmodertappen att mogna. Metoden kan användas om det inte går att lägga en ballongkateter eller om du föredrar tabletter före ballongkateter.

Angustatabletterna tas via munnen, en tablett varannan timme och högst åtta tabletter per dygn. Oftast behövs flera doser innan du känner någonting och initialt brukar du känna mensliknande smärta eller molvärk och därefter begynnande sammandragningar. När förlossningen inte startat efter åtta timmar på ett dygn görs en ny bedömning för fortsatt induktion. Det kan då eventuellt bli aktuellt att starta med en ytterligare omgång med 8 doser Angustatabletter eller byta metod till ballongkateter eller gel.

Gel med prostaglandin
I enstaka fall kan gel med prostaglandin läggas längst upp i slidan och verkar då lokalt på livmodertappen. Första timmen efter att du fått gel är det viktigt att du ligger ned så inte gelen rinner ut. Därefter kan du vara uppe och röra dig som vanligt. Efter sex timmar görs en ny bedömning. Gelbehandling kan behöva upprepas flera gånger innan livmodertappen mognat tillräckligt för att gå vidare till nästa steg.

I enstaka fall kan ett litet inlägg (som en liten tampong) appliceras långt upp i slidan som långsamt utsöndrar prostaglandin. Inlägget tas ut efter 24 timmar om ingen effekt uppnåtts.

Hinnsvepning
Hinnsvepning utförs av barnmorska eller läkare för att stimulera livmodertappens utmognad. Genom en cirkelrörelse lossas försiktigt fosterhinnorna från de nedre delarna av livmodern vilket kan stimulera frisättningen av det kroppsegna hormonet prostaglandin. Metoden kan ibland upplevas som obehaglig och det är vanligt med en mindre blödning eller blodtillblandade/brunaktiga flytningar. Oregelbundna sammandragningar är också vanligt. Blödningar och sammandragningar kan komma samma dag eller någon dag efter.

Hinnsvepning kan ske på sjukhuset eller efter ordination på barnmorskemottagningen.    

Om livmodertappen är mogen används följande metoder

Om livmodertappen är mjuk, förkortad och öppen 2-3 cm är den ”mogen”.

Ta hål på fosterhinnorna (amniotomi)
Om livmodertappen är öppen 2-3 cm, mjuk och förkortad använder barnmorskan en liten plastkrok och tar hål på fosterhinnorna så att vattnet går. När vattnet rinner kan naturliga sammandragningar stimuleras. Vanligen avvaktar man en till två timmar för att invänta sammandragningar. Om sammandragningarna inte startar spontant efter amniotomi ges ett värkstimulerande dropp.

Värkstimulerande dropp (Oxytocindropp)
När vattnet har gått och sammandragningarna inte har kommit igång sätts ett värkstimulerande dropp med ett syntetiskt hormon som liknar oxytocin. Det värkstimulerande droppet stimulerar livmodern och ger sammandragningar.

Efter att det värkstimulerande droppet har startats kan det justeras för att ge lagom många sammandragningar och det pågår vanligtvis under hela förlossningen. Både den födande och barnet i magen kontrolleras.

Hur lång tid tar en igångsättning?

Målet med induktionen är att livmodertappen ska mogna och sammandragningarna ska komma igång och leda fram till en förlossning. Det är svårt att säga hur lång tid en induktion tar men det är vanligt att den tar flera dagar. Om livmodertappen är mogen kan det ta något kortare tid.

Risker med igångsättning

Det kan vara svårt att veta hur mycket behandling som behövs vid en igångsättning och hur man reagerar på de mediciner som ska sätta igång förlossningen. Förlossningen behöver inte bli mer komplicerad för att den blivit igångsatt men det är vanligt att igångsatta förlossningar tar längre tid. Aktuell forskning visar att risken för kejsarsnitt inte är ökad när det gäller en frisk kvinna och fullgången graviditet men vid en sammanslagning av andra indikationer för induktion ses en ökad risk att förlossningen slutar med ett akut kejsarsnitt.

En förlossning som startas med induktion behöver inte bli mer komplicerad än en förlossnings som startar spontant. Däremot är det vanligt att den tar längre tid. Aktuell forskning visar att risken för kejsarsnitt inte ökar vid induktion av en frisk kvinna med en normal graviditet. Däremot kan induktioner som genomförs på grund av andra anledningar ge en viss ökad risk för att förlossningen avslutas med ett kejsarsnitt.