Endometrios

Endometrios är en vanlig men komplex sjukdom och drabbar ca. var tionde kvinna i fertil ålder. Endometrios består av vävnad som är lik livsmoderslemhinnan (endometriet) men växer utanför livmoderhålan och beter sig ungefär som vanlig livsmoderslemhinna, det vill säga blöder i samband med mens. Detta ger upphov till inflammation, ärrbildning och smärta i buken. Det är vanligt att man får ont, särskilt när man har mens men även vid andra tillfällen. En del får inga besvär alls.

Symtom

Förutom smärta i samband med mens är det vanligt med smärtor som går runt bäckenet och kan stråla ut i nedre rygg eller i benen. Det förekommer också att personer upplever djup samlagssmärta och smärtor i samband med att kissa eller bajsa. En del personer har också svårare att bli gravida. 

Söka vård

  • Endometrios är sällan ett akut tillstånd utan behandlas fördelaktligen i öppenvården, ex på gynekologisk mottagning eller vårdcentral, där patienten har möjlighet att följas upp och behandlingar utprövas.
  • Vid svåra besvär där behandlingar ej hjälpt eller det finns misstanke om avancerad endometrios kan patienter remitteras till gynekologisk mottagning, vid Sahlgrenska eller någon av regionens andra sjukhus.
  • Vid akuta smärtgenombrott som ej kan hanteras med smärtlindring i hemmet kan patienter söka akutmottagning gynekologi, Sahlgrenska eller akutmottagning vid någon av regionens andra sjukhus.

Så ställs diagnosen

Diagnosen endometrios kan ställas om man tar prover för mikroskopisk undersökning vid titthålsoperation. Vid icke-invasiva undersökningar som till exempel ultraljud eller MR (magnetkameraundersökning) kan man ibland se tydliga tecken till endometrios men inte alltid. Svarar en patient med endometrioslika besvär på behandling med hormonell metod finns dock ingen anledning till titthålsoperation.

             

Behandlingsalternativ

Endometrios behandlas olika beroende på besvär. Vanligt är en kombination av hormonell metod med syfte att få mens att utebli och analgetika (smärtlindrande mediciner). Smärtlindring i form av fysisk aktivitet eller till exempel användning av TENS genom kontakt sjukgymnast är också vanligt. Ibland görs kirurgiska ingrepp för att avlägsna endometrievävnad men då endast vid allvarliga symtom eller då analgetika och hormonell behandling inte ger tillräcklig symtomlindring.