Stefan blev sjuk i covid-19

Allt började med att Stefan "Stisse" Gustafsson började känna av förkylningssymtom i mitten av mars, när coronapandemin precis hade börjat i Sverige.
– Vecka 13 började jag bli dålig. Febern pendlade upp och ner från timme till timme. Hostan satt i hela tiden och det började bli jobbigt att andas. 

Stefan körde till Östra sjukhuset och sökte vård på akutmottagningen. 
 – När jag tog febern hade jag 38,5 grader. Men en timme senare när jag kom in till Östra hade jag bara 37. De tog även blodprov, syresättningen såg bra ut och ingen infektion i blodet.

Han fick åka hem igen, men symtomen försvann inte utan pendlade upp och ner hela tiden.
– Jag orkade inte äta, smaken försvann vilket var en märklig upplevelse. Jag var helt utmattad. För att orka gå till toaletten fick jag lägga mig på golvet och vila i trettio minuter för att orka gå tillbaka till sängen. 

Testas positiv

I slutet av mars åker han till Östra sjukhusets akutmottagning igen. Den här gången visar PCR-provet positivt för coronavirus. Stefan Gustafsson läggs då in på infektionsavdelningen och får syrgas.
– Jag hade inte svårt att andas, men mycket luftuppstötningar. Och eftersom syresättningen var 90-92 var det tvunget. Först fick jag de här som går upp i näsan, men sen fick jag en mask. 

– Jag blev ganska snabbt bättre när jag fick syrgasen. Jag hade kvar hosta och ont i lungorna och värken. Det hade jag kvar även när jag åkte hem.

Efter fyra nätter behöver inte Stefan syrgas längre. Han är nu virusfri och skrivs ut från sjukhuset. Tre månader senare pågår fortfarande återhämtningen, parallellt med den strålbehandling som han genomgår för prostatacancer.
– Nu ska jag börja träna på rehabgymmet två dagar i veckan och försöka få upp lite flås och träna upp kroppen. Jag ger mig inte, jag måste komma igång. 

– Trots att det har gått åtta veckor nu så har jag inte fått tillbaka någon kondition eller flås. Jag blir matt väldigt fort.

Har spelat för medarbetare och patienter

Under våren har Stefan "Stisse" Gustafsson suttit utanför entrén till strålbehandlingen på Sahlgrenska sjukhuset och sjungit och spelat gitarr för de medarbetare som har passerat, för att visa sin tacksamhet för den hjälp han fick.

– Som musiker så tränar jag på att sjunga. Nu när jag har suttit här och spelat så har jag orkat tre, fyra låtar i taget och sedan måste jag pausa. Då tar jag en paus på en halvtimme och kör tre, fyra låtar till. Sång är bra träning!

– Jag känner inte att jag har varit nära döden. Sen vet jag inte var gränsen hade gått för att de hade lagt mig i respirator. Men jag kände aldrig att det var den risken, att jag skulle hamna där. Men å andra sidan trodde jag inte att jag skulle behöva syrgas heller.